
Elliebellie har varit på söndagsmiddag hos farmor och farfar idag. Hon hade jeanskjol och rosa nylonstrumpor med små glitterstenar på sig. Är det fest så är det!
Jag tycker det är dags för katten Astrid att få lite utrymme här i bloggen. Min kattbebis, som just nu sitter framför mig och vill gosa, vilket hon helst gör precis hela tiden. Men även om hon själv tror det, så är hon inte särskilt mycket bebis längre. Vi är ju inne på vårt tionde år tillsammans nu Astrid och jag. Lite jobbigt tycker hon nog att det varit att vara tvungen att dela på mattes uppmärksamhet med lilla Ellie, men det har ändå gått så mycket bättre än jag vågat hoppas. Ellie älskar Astrid och kärleken är i alla fall lite besvarad. Ibland.
Jag kan inte låta bli att frossa lite i snöbilder, efter att ha fått njuta av en sån härlig vinterdag på landet i söndags. Vi vaknade ju upp till strålande väder och 2-3 dm nysnö ovanpå den rätt rejäla snömängd som fanns redan innan. Kolla in snövallarna!
Ni kan ju se på bilen hur mycket snö det kom på ett dygn, den syns knappt under all snö. Och Mattias kunde inte låta bli att hoppa ner i snön på åkern för att kolla snödjupet. Det var rätt djupt... Kallt som attan var det ute, men solen värmde skönt mot ansiktet om man stod i lä.
Men solen strålade och värmde upp glasrummet, så döm om vår förvåning när vi kom tillbaka från en promenad och upptäckte att det var 22 grader varmt i solen på altanen! Vi tog tillfället i akt och satt där och njöt av vår lunch och om vi blundade kunde man tro att det var vår. Men det var bara att titta ut så färdades man snabbt tillbaka till vinterverkligheten igen.
Ellie traskade glatt omkring där ute (vilket hon gör mest hela tiden sen hon lärde sig gå förra veckan) och här har hon precis upptäckt något oväntat på altanen. Ellies favorit, den mycket frusna katten Astrid, har kommit ut och lagt sig i en stol.
Med målmedvetna steg gick hon mot katten i hopp om att kunna gosa lite med henne. Som väntat sprang dock Astrid snabbt som ögat utom räckhåll för Ellies små fingrar.
I torsdags kväll fyllde vi bilen med mat och packade in katt och barn och åkte till landet. Kallt, kallt var det när vi kom fram till den för vintern stängda stugan, men med en ständigt sprakande brasa så kommer värmen tillbaka hyfsat snabbt. Inget rinnande vatten har vi, men el finns, så det är inga större problem att vara här. Mysighetsfaktorn uppväger definitivt det extra strul som kan uppstå.

Allt var bra på kontrollen, doktorn var nöjd med det han såg, hon ökar mer i längd än vikt men ligger fortfarande inom sin kurva. Hon äter som en häst, men med tanke på att hon är i rörelse 95 % av sin vakna tid (och en stor del av den sovande också...), så förbränner hon väl allt hon äter så fort att det inte hinner fastna på den lilla kroppen. 77 cm lång och 9240 g tung, det är siffrorna för dagen.
För evigt... att illustrera det med tre bilder var den uppgift jag fick av Camilla, den sista deltagaren i lag 1 i Fotostafetten.
Någon ring har jag själv inte på fingret, så jag tog och lånade svärmors förlovnings- och vigselringar och lät dem symbolisera För evigt.
Slutligen lade jag ringarna bredvid varandra så att de med lite god vilja ser ut att bilda en åtta. Och en liggande åtta symboliserar evigheten.
Först ut är katten Astrid, som på bilden krupit ned i Ellies barnstol i köket och det blev så där härligt trångt och skönt så hon sov som en stock.
Sen har vi då Ellie som när hon sover i sin säng är fullkomligt avslappnad hur hon än ligger. Ibland med fötterna på huvudkudden, ibland med fötterna ut genom spjälorna eller liggandes helt på tvärsen, och ibland som här - helt normalt med huvudet på kudden.
Helt obekymrad om att mamma blixtrar med kameran sover hon vidare och jag kunde till och med ta ut nappen ur munnen utan att hon rörde en min. Märket av nappen syns dock runt munnen om man tittar noga :) Hon ser så otroligt rofylld ut när hon sover, min gullunge.
Idag är det tio månader sen Ellie föddes och jag har som vanligt tagit ett gäng bilder av månadsdagen! För tio månader sen var det påsk och jag satt på landet tjock och klumpig och solade magen i den värmebölja som kom lite i förskott. Sen åkte vi hem till stan igen och några timmar senare gick vattnet och nästa dag fanns Ellie.
Idag är hon en tjej som ständigt är på språng, sitter inte still många minuter per dygn. Kryper och går genom att hålla sig i allt. Men hon tycker jättemycket om böcker och då kan hon bli sittande en stund och titta på bilderna och känna och äta på boken.
Hon behöver inte just nåt stöd längre när hon står, det är nog mest att det känns tryggare att hålla ett litet tag någonstans.
Stå själv går bra det med, allra helst om man har något kul att hålla i händerna. Hon tog nästan ett par steg idag och det dröjer nog inte länge innan den här söta lilla fröken promenerar alldeles själv.
Allvarliga stora ögon, blandat med smittande busiga leenden. Ellie kan bjuda på hela registret om hon vill, så van vid att mamma blixtrar och håller på framför henne.
Och med en sån charmerande liten modell ständigt närvarande går det inte att låta bli att fotografera om och om igen.

Hon är helt enkelt världens sötaste Ellie!
Tänk vilken vinter vi haft i år! Jag tycker verkligen det har varit toppen att det varit snö, kyla och riktig vinter hela tiden sen i december. Kan inte minnas att det varit så här under de tio år jag bott i Stockholm.
Min Tillbakablick till februari 2009.